tandställning

Swedish

Etymology

tand (“tooth”) +‎ ställning (“stand, position”)

Noun

tandställning c

1. (orthodontics) braces (device worn on the teeth)
2. (orthodontics) the position of the teeth in a person's mouth

Declension

Declension of tandställning
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	tandställning	tandställningen	tandställningar	tandställningarna
Genitive	tandställnings	tandställningens	tandställningars	tandställningarnas

References

• tandställning in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• tandställning in Svensk ordbok (SO)
• tandställning in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)