överkant

See also: overkant

Swedish

Etymology

över- (“over-”) +‎ kant (“edge”)

Noun

överkant c

1. an upper edge (of something)
2. (in "i överkant") on the high side, a bit too much

   Kostnadsuppskattningen är nog lite i överkant

   The cost estimate is probably a bit on the high side

Declension

Declension of överkant
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	överkant	överkanten	överkanter	överkanterna
Genitive	överkants	överkantens	överkanters	överkanternas

Antonyms

• underkant

References

• överkant in Svensk ordbok (SO)
• överkant in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)