allmänspråk

Swedish

Etymology

allmän (“general”) +‎ språk (“language”)

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈalːmɛnˌsproːk/

Noun

allmänspråk n

1. language commonly used within some language community, as opposed to for example jargon or more uncommon regional language features

Declension

Declension of allmänspråk
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	allmänspråk	allmänspråket	allmänspråk	allmänspråken
Genitive	allmänspråks	allmänspråkets	allmänspråks	allmänspråkens

Related terms

• allmänspråklig

See also

• fackspråk
• jargong

References

• allmänspråk in Svensk ordbok (SO)
• allmänspråk in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• allmänspråk in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)