förstämma
Jump to navigation
Jump to search
Swedish[edit]
Etymology[edit]
Borrowed from German verstimmen. By surface analysis, för- + stämma.
Verb[edit]
förstämma (present förstämmer, preterite förstämde, supine förstämt, imperative förstäm)
- (music) muffle
- (psychology) depress, deject
Conjugation[edit]
Conjugation of förstämma (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förstämma | förstämmas | ||
| Supine | förstämt | förstämts | ||
| Imperative | förstäm | — | ||
| Imper. plural1 | förstämmen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förstämmer | förstämde | förstäms, förstämmes | förstämdes |
| Ind. plural1 | förstämma | förstämde | förstämmas | förstämdes |
| Subjunctive2 | förstämme | förstämde | förstämmes | förstämdes |
| Participles | ||||
| Present participle | förstämmande | |||
| Past participle | förstämd | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||