hända

See also: Handa, handa, hånda, and hænda

Swedish

Etymology

From Old Swedish hænda, from Old Norse henda, from Proto-Germanic *handijaną.

Pronunciation

• audio

  (file)

Verb

hända (present händer, preterite hände, supine hänt, imperative händ)

1. to happen; chiefly what happens quickly or for a short time

Usage notes

• Present participle is rarely used. For adjectival use it is almost always replaced with som händer (literally “which happens”) (preceded by the noun or pronoun), and for nominal use it is normally replaced with händelse. Swedish does not use the present participle for the continuous aspect.

Conjugation

Conjugation of hända (weak)

	Active		Passive
Infinitive	hända		händas
Supine	hänt		hänts
Imperative	händ		—
Imper. plural1	händen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	händer	hände	händs, händes	händes
Ind. plural1	hända	hände	händas	händes
Subjunctive2	hände	hände	händes	händes
	Participles
Present participle	händande
Past participle	—
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Synonyms

• ske
• äga rum
• inträffa

Derived terms

• det kan hända
• händelse
• händer och fötter

See also

• försiggå

References

• hända in Svensk ordbok (SO)
• hända in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• hända in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

Anagrams

• hädan