iöronfallande

Swedish

Alternative forms

• iöronenfallande

Etymology

From i (“in”) +‎ öron (“ears”) +‎ fallande (“falling”), present participle of falla (“fall”). Formed as a parallel to iögonfallande for impressions that have been heard rather than seen.

Adjective

iöronfallande (indeclinable)

1. (rare) immediately noticeable (to the ears); conspicuous, striking
   • 1925, Lars Levander, Dalmålet 1 [Dialects of Dalecarlia 1]:

     […]i Övre Västerdalarna har språket en klang, som på ett iöronenfallande sätt erinrar om de norska målen på andra sidan Kölen.

     […]in Upper Western Dalecarlia, the speech sounds strikingly reminiscent of the Norwegian dialects on the other side of the Scandes.

   • 1956, Karl-Hampus Dahlqvist, Inledning till pitemålet [Introduction to the Pite dialect]:

     En annan iöronfallande grupp av ord med ny kortstavighet i Pitemålet är två- och flerstavingar som efter första vokalen har ett tjockt l uppkommet ur äldre rdh.

     Another conspicuous group of words that have developed light syllables in the Pite dialect are bi- and polysyllabic words which, after the first vowel, have a retroflex l originating from older rdh.

   • 2014, Wilhelm Kvist, “Förtjänstfulla klassiker [Classics of great merit]”, in Hufvudstadsbladet:

     Något av det intressantaste med Schuberts symfonier är hur de mest iöronfallande melodierna sällan infinner sig först i stycket, utan snarare senare i ett sidotema eller rättare sagt i ett sidotemaområde, där en räcka ljuvliga melodier kan följa på varandra.

     One of the most interesting things about Schubert's symphonies is how the most striking melodies rarely appear first in the piece, but rather later in a side theme, or rather in a side theme area, where a succession of lovely melodies can follow one another.