mått

See also: matt, Matt, mAtt, mätt, and Matt.

Norwegian Nynorsk

Etymology 1

From Old Norse máttr, from Proto-Germanic *mahtiz, *mahtuz.

Noun

mått m (definite singular måtten, indefinite plural måttar, definite plural måttane)

1. (rare) power, strength

Etymology 2

See the etymology of the corresponding lemma form.

Participle

mått

1. past participle of måtta

References

• “mått” in The Nynorsk Dictionary.

Swedish

Pronunciation

• audio (Gotland)

  (file)

Etymology 1

From Old Swedish mat, from Middle Low German mât (modern Low German mâte, mât); ultimately related to Proto-West Germanic *metan (“to measure”). Compare måtta.

Noun

mått n

1. a measure (unit of measurement)

   människan är alltings mått

   man is the measure of all things

2. a measurement

   Vad är dina mått?

   What are your measurements?

3. a measure (measuring spoon, measuring cup, or other simple volume or length measuring device)
4. a measure, an action

   Jag har funnit det nödvändigt att vidta vissa mått och steg.

   I have found it necessary to take certain measures and actions.

Declension

Declension of mått
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	mått	måttet	mått	måtten
Genitive	måtts	måttets	måtts	måttens

Derived terms

• längdmått
• måttband
• måttet är rågat
• måttstock
• rymdmått
• skjutmått
• ytmått
• ögonmått

Descendants

• → Finnish: motti

Etymology 2

Verb

mått

1. supine of må

References

• mått in Svensk ordbok (SO)
• mått in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• mått in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)