sätt

See also: satt, sátt, sått, and sætt

Swedish

Pronunciation

• IPA^(key): /sɛtː/

• audio

  (file)

• Homophones: sett, set

Etymology 1

(This etymology is missing or incomplete. Please add to it, or discuss it at the Etymology scriptorium.)

Noun

sätt n

1. manners; behaviour
2. way, manner; how something is done

   Jag vet hur man löser den uppgiften på ett enklare sätt.

   I know how to solve that task in an easier way.

   • 1989, Jakob Hellman (lyrics and music), “Hon har ett sätt [She has a way]”, in ...och stora havet [...and the great sea]:

     Hon har ett sätt att flytta höfterna försiktigt när hon går. Hon har ett sätt att le som bara jag för-, bara jag förstår. Hon har ett sätt att gå förbi ibland som om man inte fanns. Det är en man som kommer hit och hälsar på ibland, och hon är hans.

     She has a way of moving her hips gently when she walks. She has a way of smiling that only I under-, only I understand. She has a way of walking by sometimes as if you didn't exist. There is a man who comes here [hither, to here] to visit sometimes, and she belongs to him [she is his].

Declension

Declension of sätt
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	sätt	sättet	sätt	sätten
Genitive	sätts	sättets	sätts	sättens

Etymology 2

See the etymology of the corresponding lemma form.

Verb

sätt

1. imperative of sätta

Further reading

• sätt in Svensk ordbok.

Anagrams

• ätts