stjäla

See also: stjala

Swedish

Etymology

From Old Swedish stiæla, from Old Norse stela, from Proto-Germanic *stelaną.

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈɧɛːˌla/

• audio

  (file)

Verb

stjäla (present stjäl, preterite stal, supine stulit, imperative stjäl)

1. to steal
2. (informal, hyperbolic) to steal; to borrow
   • 2023 November 8, Hamed Ubaidi-Karlsson, Sandra Carlsson, 0:00 from the start, in Barnläkare skrev låt om förlossning – söker videoklipp som han filmat på nyfödda bebisar på sociala medier‎^[1], spoken by paediatrist Pelle Baeck, SVT Nyheter:

     När jag är på förlossningen och ser en bebis som inte behöver min hjälp brukar jag stjäla pappans mobil och filma de första minuterna.

     When I'm at a labor and see a baby that doesn't need my help, I usually steal the father's mobile phone and film the first few minutes.

Conjugation

Conjugation of stjäla (class 4 strong)

	Active		Passive
Infinitive	stjäla		stjälas
Supine	stulit		stulits
Imperative	stjäl		—
Imper. plural1	stjälen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	stjäl	stal	stjäls, stjäles	stals
Ind. plural1	stjäla	stulo	stjälas	stulos
Subjunctive2	stjäle	stule	stjäles	stules
	Participles
Present participle	stjälande
Past participle	stulen
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Synonyms

• sno
• knycka
• nalla
• norpa

Related terms

• stöld

Further reading

• stjäla in Svensk ordbok.

Anagrams

• täljas