uppröra
Jump to navigation
Jump to search
Swedish[edit]
Etymology[edit]
upp + röra. Cognate of Danish oprøre. Compare English stir up.
Verb[edit]
uppröra (present upprör, preterite upprörde, supine upprört, imperative upprör)
Conjugation[edit]
Conjugation of uppröra (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | uppröra | uppröras | ||
| Supine | upprört | upprörts | ||
| Imperative | upprör | — | ||
| Imper. plural1 | upprören | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | upprör | upprörde | upprörs, uppröres | upprördes |
| Ind. plural1 | uppröra | upprörde | uppröras | upprördes |
| Subjunctive2 | uppröre | upprörde | uppröres | upprördes |
| Participles | ||||
| Present participle | upprörande | |||
| Past participle | upprörd | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||